Fredsuppdrag 159

Skapa en liten saga med minst 8 meningar och och berätta den för någon du känner. #fredsuppdraget

 

Annonser

11 thoughts on “Fredsuppdrag 159

  1. Ha vad roligt Satt just vid frukostbordet och hittade på en liten saga om en liten häxa som åkte ut i världen på äventyr, med sin katt. Det var innan jag slog på datorn.
    Vilken var första tanken. Jo den var din för du skrev fredsuppdraget innan jag satt vid frukostbordet. Jag ska ta med häx-sagan till sagovilan på jobbet idag.
    Kramis Bibi

  2. Den gamla fattiga mannen satt på sin lilla trälåda,
    vid vägkanten och sträckte ut sin hand för att hoppas på att någon skulle skänka honom en slant.
    En dam kom förbi och tittade på mannen och sa:
    – Varför ska jag ge dig pengar du som är så rik?
    – Vad menar du, undrade mannen förvånat?
    Ofta glömmer vi att söka där vi själva befinner oss, vi tror rikedomen ligger långt borta, utom räckhåll,
    sedan gick kvinnan iväg.
    Mannen, tittade förvånat efter henne, han tittade sig omkring och kom på att han satt ju på en liten trälåda.
    Han öppnade den och tårarna började falla på hans kind….

  3. Fin och tänkvärd liten historia du skrev. Här kommer min egen.
    Jag använder mig ibland av rekvisita när jag berättar sagor och det gjorde jag idag på jobbet för barnen (4-6 åringarna).

    Abrakadabra simsalabim
    Nu i sagans värld vi träder in.

    Det var en gång en vacker plats, som kallades Lyckliga Dalen.
    Där bodde det människor precis som du och jag. Dom var nästan alltid glada.
    Barnen där hade nästan inga leksaker, men dom hade en hemlig skatt.
    Det var en fin skatt- kista fylld med magiska stenar. Barnen använde stenarna på olika sätt.
    Pratglad t.ex. älskade att berätta stenhistorier. Hon hade en särskild favorithistoria om ett stentroll.
    Blyg ville alltid hålla sin sten i handen, när han skulle säga något.
    Fe-linda gillade att trolla fram och bort de magiska stenarna.
    Tingel brukade bygga en bana av sten som hon sedan dansade över och runt.
    Amulett han älskade att göra vackra stensmycken.
    Det roligaste barnen visste var att leka stenkull tillsammans.
    En tidig morgon när barnen var som mest upptagna med att öppna sin skatt-kista, flög häxan Mara och katten Morris över dalen. Mara skrek så det ekade-VAD GÖR NI?
    Vi ska leka, skrattade barnen. Vi ska leka stenkull.
    VAD SKA DET VARA BRA FÖR? skrek Mara.
    Det är roligt sa Blyg och kramade om sin sten som han hade i fickan.
    ROLIGT, JAG HAR VÄL ALDRIG HÖRT PÅ MAKEN, fortsatte Mara surt och flög iväg på sin kvast i en väldig fart. Morris höll sig krampaktigt kvar i kvasten med sina klor.
    Hela dagen lekte barnen och hade roligt. Så blev det så småningom kväll i Lyckliga Dalen och barnen gick till sängs.
    Nu hör till saken att Häxan Mara som blivit trött på allt lekande och skrattande tänkt ut en listig plan. När det blivit riktigt mörkt flög hon tillbaka till Lyckliga Dalen och tog barnens skatt kista. När hon så gjorde en loping med kvasten märkte hon inte att Morris hoppade av.
    På morgonen upptäckte barnen till sin förskräckelse att skatten var borta.
    Plötsligt hörde dom ett jamande från en liten buske. Blyg som kunde prata med djur hörde att det var häxan Maras katt Morris.
    Morris berättade för Blyg att han var så trött på att höra Maras skrik och bråk. Men egentligen är hon arg och tvär för att hon känner sig så ensam, sa Morris. Hon har ju mig, men hon förstår sig inte riktigt på mig, sa han. Nu orkar jag inte höra hennes tjat längre.
    Nu hörde barnen och katten skrik och tjut över hela dalen. Mara kom farande i väldig fart på sin kvast. Hon skrek- VAR ÄR MIN KATT. MORRIS ÄR FÖRSVUNNEN.
    Nu såg barnen att det rullade en tår på Maras kind.
    Vet du Mara, sa Pratglad. Morris är här. Har du tagit vår skatt?
    JA, det har jag. Ni kan få tillbaks den om jag får Morris, sa hon.
    Vill du det Morris frågade Blyg. Nej, jag vill hellre vara här och leka, sa han. Snälla Mara du kan väl också vara med, sa han försiktigt.
    DET SKULLE JUST SE UT DET, sa Mara. Nu tjatade Morris. Snälla Snälla.
    Okey då, det får bli för din skull då, sa hon.
    Så började allesammans leka stenkull. Plötsligt sken Mara upp med ett stort leende i hela ansiktet. Nu minns jag en lek från min barndom för 200 år sedan,ropade hon glatt.
    Får jag lära er den för den är jätte rolig skrattade hon. Den heter HÄXAN.
    Sedan den dagen är LYCKLIGA DALEN precis som det låter.

    Visst är det bra att vara vänner.

    SNIPP SNAPP SNUT och så var sagan slut.

  4. Jättekul att du tyckte om den.
    Till mitt jobb tog jag med mig lite glittriga stenar som jag hade köpt för länge sedan. Min rekvisitahäxa fick dela ut varsin magisk sten precis i slutet. Det tyckte barnen var kul.

    Natti.
    Väntar med spänning på morgondagens uppdrag.

  5. Pingback: En saga men ändå inte | Stora Höga klass 2C – den aktiva klassen

  6. Halloj!

    Idag fortsatte jag med min lilla saga från igår. Läste den igen och barnen fick själv göra bilder till. Det blev flera glittrande ögon och spännande teckningar. Nu har jag kopierat sagan och satt ihop den med bilderna. Några av barnen ville ta hem den till sina föräldrar för att ha som nattsaga.

    Det blir precis som när vi kastade sten i vattnet idag. Ringarna sprider sig och blir större och större.

    skön helg
    kramis Bibi

  7. Pingback: Här kommer våra sagor… | Stora Höga klass 2C – den aktiva klassen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s